amandaliljestrom

Är det inte matte som är krasslig o dålig så är det jag.
När matte skulle hämta mig för drygt 1,5 veckor sedan i Vasastan så uppdagades det att tvåbentingarna reagerat över att jag börjat dricka mer vatten än vanligt. Matte reagerade oxå över hur spänd min mage var...eller som hon sa, stenhård.!!
Eftersom det är svårt att hålla koll på hur mycket vatten jag egentligen dricker under en dag så mätte matte upp hur mycket hon hällde i min vattenskål. Efter bara 6 timmar hade jag druckit 3 dl.....o under loppet av 15-16 timmar hade jag fått i mig över 1,2 liter....på tok för mycket vatten under en dag för en voffa i min storlek.
Så matte gjorde det enda raka...ringde till min "husläkare" och rådfrågade.
Rådet matte fick var att vi skulle komma in på undersökning så fort det gick...sagt o gjort. Tid bokades o vilken undersökning det blev.
Först togs det blodprov...4 rör skulle analyseras så det tog en stund




Det här är inte så roligt matte...kan vi inte gå hem o äta godis istället?

Sen när dom konstaterade att det inte visade nåt ovanligt på blodproven så stog det röntgen på agendan.
Jag fick följa med två sköterskor in i ett rum o sen fotograferades min mage i 3 olika vinklar. När plåtarna var klara så ville veterinären ta två plåtar till...o då fick matte följa med och assistera.
Veterinären gick igenom plåtarna med matte och förklarade vad som syntes o vad hon letade efter....  hon var orolig för att jag hade något fel på min livmoder bland annat.
Matte tyckte det var jätte intressant att få studera plåtarna och få se hur jag såg ut på insidan.
Inget onormalt syntes på dom heller...så då ville veterinören undersöka min mage med ultraljud. Då undersökte man njure, lever och mjälte lite extra. Ultraljudet gav inte heller nån indikation på att nåt var fel....så det enda som fanns kvar att göra var att ta ett urin prov. Jag o matte har gjort det förut, så vi visste hur man skulle göra.
Det enda som gick att utläsa av urinprovet var att jag hade en liten infektion i kroppen, så penecillin sattes in. Efter nästan 3 timmar hos doktorn så fick vi äntligen gå hem....jag var så trött då så jag satt o somnade till i väntrummet.


En 10 dagars kur har hjälpt mot mitt ökade drickande...men min spändhet i magen kvarstår.
Matte är förbryllad över det där, men det är ju inget fel på mig o jag har inte ont. Jag är pigg o glad, så vi får avvakta o se om det ger med sig.

Matte har inte velat ta ut mig på långpromenader innan infektionen försvunnit....men nu hoppas jag att det är dags för dom igen. Det fantastiska höst/vintervädret kommer ju nu, o då måste man njuta!!

Nån som njuter till fullo, fast inte av vädret på utsidan, är mattes kompis katt Sune.




Jag har inte träffat Sune, men hoppas att jag får komma o hänga med honom i hans röda fotölj nån gång.

Friska tassar // Amanda