Värt besväret...
Igår tog jag o matte en liten promenad ner till min Stor-mammas jobb. Hon hade ringt till matte och sagt att vi skulle komma ner till henne för hon hade gjort egna levergodisar till mig. Jag älskar min Stor-mammas levergodisar. Hon torkar lever i ugnen för att sedan skära upp dom i små härliga delikata bitar.
Tyvärr så var ju vädret lite sådär när vi gick till cenralen, o jag hade smuts o lort ända upp på magen.
Amanda "lort-fia" Liljeström
Så när vi kom hem så vankades det ett besök i duschen....det är ju inte helt kul, men det var helt klart värt besväret för att få tag på det där underbara "bruna godis guldet".
Idag har jag o matte varit ute i Hagaparken o gottat oss i den härliga vår solen....det blir riktigt varmt i solen o vi passade på att sitta en stund på en parkbänk o njuta. Det var vi o massa skol-tvåbentingar som satt där.
Åh, vad gott solen värmer....
...kanske ska passa på att börja jobba upp en snygg solbränna?!...
Det var ju inte meningen att vi bara skulle sola oss, vi (rättare sagt jag) hade ju ärende ute i parken. Men det kom en lös voffa o satt stop för mina förehavanden. Precis när jag skulle "pudra näsan", då kom han fram rusandes från ingenstans o började hälsa rätt burdust. Nån måtta får det ju lov o vara...man kan inte gå på som en ångvält när en dam uträttar ärenden... Nej, jag fick helt enkelt agera o säga till honom på skarpen med blotta tänder o ett dovt morr. Han fattade vinken o jag hoppas att han inte gör sådär någon mer gång. Han var ju inte dum elelr elak, men det passade sig inte att göra så just då!
När matte märker att det inte är nån hotfull voffa som kommer fram så brukar hon låta mig få säga till själv om det blir för närgånget eller hårdhänt, det brukar ju funka bäst om vi voffar får prata vårat språk utan att tvåbentingarna lägger sig i.
Soliga tassar // Amanda
Tyvärr så var ju vädret lite sådär när vi gick till cenralen, o jag hade smuts o lort ända upp på magen.
Amanda "lort-fia" Liljeström
Så när vi kom hem så vankades det ett besök i duschen....det är ju inte helt kul, men det var helt klart värt besväret för att få tag på det där underbara "bruna godis guldet".
Idag har jag o matte varit ute i Hagaparken o gottat oss i den härliga vår solen....det blir riktigt varmt i solen o vi passade på att sitta en stund på en parkbänk o njuta. Det var vi o massa skol-tvåbentingar som satt där.
Åh, vad gott solen värmer....
...kanske ska passa på att börja jobba upp en snygg solbränna?!...
Det var ju inte meningen att vi bara skulle sola oss, vi (rättare sagt jag) hade ju ärende ute i parken. Men det kom en lös voffa o satt stop för mina förehavanden. Precis när jag skulle "pudra näsan", då kom han fram rusandes från ingenstans o började hälsa rätt burdust. Nån måtta får det ju lov o vara...man kan inte gå på som en ångvält när en dam uträttar ärenden... Nej, jag fick helt enkelt agera o säga till honom på skarpen med blotta tänder o ett dovt morr. Han fattade vinken o jag hoppas att han inte gör sådär någon mer gång. Han var ju inte dum elelr elak, men det passade sig inte att göra så just då!
När matte märker att det inte är nån hotfull voffa som kommer fram så brukar hon låta mig få säga till själv om det blir för närgånget eller hårdhänt, det brukar ju funka bäst om vi voffar får prata vårat språk utan att tvåbentingarna lägger sig i.
Soliga tassar // Amanda
Kommentarer
Trackback
