amandaliljestrom

...igår med värsta grymma infektionen i ögonen (trodde matte iaf)
Det såg både svullet och infekterat ut.
Matte ringde till city hund och kattklinik, för att boka tid för besök och undersökning....vi fick tid idag kl 9,30.

Först fick jag väga in mig.....13,4 kilo (högsta vikten under min 10 år....husses och mina godis-stunder har nog satt sina spår trots allt....)

Fabror doktorn konstaterade att ett par hårstrån på ögonlocket hade böjts och växt inåt och skavde mot ögat, och att det var dom som orsakde obehaget.
Doktorn bröt på tyska och matte hade lite svårt att förstå vad han sa, så han skissade upp mitt öga på ett papper och visade vad som var fel.
Han ville även kolla så att min hornhinna inte var skadad, och det var en grymt otrevlig upplevelse.
Han frågade om jag hade tendenser till att bitas, och om det var i behov av en munkorg, men matte sa att jag aldrig har bitits och att det inte behövdes.

Jag funderade lite snabbt över hur man skall kolla om hornhinnan är skadad....men jag hann inte komma på svaret innan han började.....fram åkte en orange spatel som han klämde fast under ögonlocket.
Det var fruktansvärt obehagligt, och just då kände jag faktiskt för att bita honom i handen.
Som att det inte skulle räcka så tog han fram en grön vätska och hällde i ögat,
(han hällde en del utanför så jag såg ut lite som hulken runt ögat = ingen vacker syn).
Vätskan skulle färga hornhinnan grön om det fanns nån skada på den, men det gjorde det inte som tur var...this is my lucky day..
Matte och doktorn snackade lite om vad som skulle göras och vilken lösning som skulle bli bäst för min del.
Så till min stora förskräckelse så bokades ny tid för att ta bort dom där hemska stråna och så klämde dom in tandstens borttagning också för jag skulle ändå sövas....hua vad läskigt....
Så på fredag skall jag lämnas in på morgonen, och hämtas på eftermiddagen med "nya" fina tänder och utan hårstrån som skaver i ögat. 
Det skall iof bli trevlig att slippa ha ont, men det känns lite läskigt att jag skall vara där borta utan min matte.
Hur skall jag klara av det där utan min stötte-pelare här i livet??
Jag är ju så himla matte-kär och svansar efter henne jämt.

Efter läkar-besöket fick jag åka ut till Ruddalen, till min stor mamma.
Hon skulle åka och hälsa på mattes morfar idag,  han längtar efter mig och ville att jag skulle följa med dit.
Så idag tänker jag ligga i skuggan under nåt träd i morfars trädgård och njuta av tillvaron och inte tänka på det där otrevliga som händer på fredag.



Pussar o kramar Amanda